mosippan

Nu är arbetet i princip färdigt. Pappa hjälpte mig ikväll med att rätta det sista, snällt eller hur? Men inte nog med det så fick jag en present från lush som han köpt i stockholm! Nu ligger han på plus...

Vad är det här för gegga undrar ni... sparris!

Ansikts-peeling-mask!

Just nu skriver jag för fullt på min essä om organisationskultur. Än så länge är jag inte klar men jag tänkte att jag kan lägga ut inledningen, eller första rubriken kanske jag ska kalla det. Om jag någonsin blir färdig så kanske jag lägger ut hela. Som om det inte vore nog att arbeta med den här veckan så ska vi också skriva ett grupparbete. Som tur är så har jag Jaquline, Linnea och Erika i min grupp! I eftermiddag kommer de hit för att plugga och dricka te. Här kommer inledningen på essän:

Vård och omsorg, mer än ett jobb.
Att passa in, tala samma språk och vara på samma våglängd

 ”Här ringer vi inte på dörren!” Den medelålders kvinnan tittar fientligt men samtidigt osäkert på mig. Jag kliver in genom dörren på min nya arbetsplats där jag ska jobba som personlig assistent. ”De andra sa att du nog va från Stockholm för du pratar så fint och att du pluggar på universitetet hörde jag, då är du väl lite för fin i kanten för det här” kastar hon ur sig utan att egentligen vilja att jag dementerar det. ”Soporna är tömda, kaffet är varmt och jag har ”spritat” badrummet” fortsätter hon. Jag byter om till mina arbetskläder, drar bak håret och brer på min värmländska då jag frågar om det är något mer som hänt. ”Kontoret ringde och de ska ha möte angående ”brukarens” situation. De kanske ska droga ner henne och sätta henne på hem, bara för att spara pengar förstås. Vi kommer alla att bli av med jobben men inte är det någon som berättar något eller frågar oss om vad vi tycker!” Jag tar ett djupt andetag och inser att det enda jag kommer göra är att hålla med...

 
Vård och omsorg, mer än ett jobb. Så lyder kommunens slogan för att locka fler till yrken som till exempel personlig assistent. Ur ett organisationskultursperspektiv så kan jag konstatera att det stämmer bra. Jobbet innebär så mycket mer än att bara utföra arbetsuppgifterna. För det krävs också att man ska fungera på arbetsplatsen, förstå sina arbetsuppgifter och begripa vad de andra talar om. I den arbetsgrupp på sex personer som jag jobbade i under våren och sommaren så var kulturen en viktig del av arbetet och något man var tvungen att ta till sig för att fungera på arbetsplatsen på både gott och ont.

Åsa gav Erika allt hon kan behöva nu när hon passerat 20-strecket, en rullator med flames!

Sedan bakades det pizza.



Åsa, Jag och en halv Erika...



Åsa hjälper fröken svart-grått-vitt-rött att våga testa lite färg, lila!

Rullatordans!

Sedan bar det av till Ankan för lite mer dans, dock utan rullator...

Igår var det på dagen nio år sedan jag förlorade min farfar, Inge. 

Farfar försvann för tidigt. Men jag minns honom. Han lärde mig saker och jag har ärvt saker och egenskaper från honom.

Varje gång jag står med stövlarna på i en höstig svampskog, varje gång det nappar i en stilla sjö och varje gång jag plockar försommarens första smultron.

Då finns han med mig och då står han där uppe med händerna på ryggen och ler ett pilimariskt leende...


Värmskog då det är som vackrast.

I fredags bar det av till Sälen för en helg tillsammans med Johan, Mio, Ida, Pappa och Albin!

Efter en ganska sen ankost till sälenstugen bjöd jag på lasagne och sedan var det dags för förberedelser!

Pappa har några fiskeprylar.




Inför fisket införde pappa en ny sak, pris till första och största fisk!




Ett spegelblankt tjärn, vackert.

Vi ockuperade det bästa vindskyddet.

Mio gillar't!




Vacker mossa.




Härligt höstväder.




Mio och Ida är söta.




Johan fick en fiskepall av pappa i födelsedagspresent som passade honom utmärkt.




Första fisken på ingång.




Visst är fjällen fina och glittriga?




En stolt Abbe fick det första priset!




Korvgrillning är ett måste!




Jag myser i vindskyddet.





Mio fick också napp!

Johan fyllde sin kvot och drog upp FYRA fiskar!




Min fisk var en riktig tjockis på 1,2 kilo så jag vann pris nummer två!

Det fanns fler djur vid tjärnet.




Eftersom vi drog upp så många fiskar så rökte vi en av dem vid tjärnet.




Så gott!




När vi kom tillbaka till stugan värmde vi oss med lite tranbärslikör.



Sedan blev det supersmarrig mat. Vad sägs om oxfilé, rårörda lingon, persilje och vitlökspotatis, pepparsås och ett gott rödvin?



Det var en jättemysig helg och rekord slog vi också. Nio Fiskar!

Det sägs att då man blir kär kan ingenting hindra en, man sveps med och går som på rosa moln...
Då man ser sin ögonsten så ler man inombords och allting känns så självklart, man bara måste känna, ha och vara nära...

Min nya kärlek heter Martina cardigan och är en underbart mjuk, bekväm och trendig korallfärgad skönhet! Ibland blir man kär som sagt och då bara måste man, utan att tänka igenom det så noga...

Jag tror nog att vi kommer få många fina stunder ihop på långa promenader i höstens vindar och spendera mysiga stunder i soffan med en kopp te tillsammans...

Mamma är redo för skogen!

Kantareller!

Vi träffade bebisar på Lillerudsdagarna, åhh!

 

Mamma och Albin snosade också kaninbebis...

En hel korg full med höstsvamp!

Mysig helg hos mina gosingar :)