mosippan

Just nu skriver jag för fullt på min essä om organisationskultur. Än så länge är jag inte klar men jag tänkte att jag kan lägga ut inledningen, eller första rubriken kanske jag ska kalla det. Om jag någonsin blir färdig så kanske jag lägger ut hela. Som om det inte vore nog att arbeta med den här veckan så ska vi också skriva ett grupparbete. Som tur är så har jag Jaquline, Linnea och Erika i min grupp! I eftermiddag kommer de hit för att plugga och dricka te. Här kommer inledningen på essän:

Vård och omsorg, mer än ett jobb.
Att passa in, tala samma språk och vara på samma våglängd

 ”Här ringer vi inte på dörren!” Den medelålders kvinnan tittar fientligt men samtidigt osäkert på mig. Jag kliver in genom dörren på min nya arbetsplats där jag ska jobba som personlig assistent. ”De andra sa att du nog va från Stockholm för du pratar så fint och att du pluggar på universitetet hörde jag, då är du väl lite för fin i kanten för det här” kastar hon ur sig utan att egentligen vilja att jag dementerar det. ”Soporna är tömda, kaffet är varmt och jag har ”spritat” badrummet” fortsätter hon. Jag byter om till mina arbetskläder, drar bak håret och brer på min värmländska då jag frågar om det är något mer som hänt. ”Kontoret ringde och de ska ha möte angående ”brukarens” situation. De kanske ska droga ner henne och sätta henne på hem, bara för att spara pengar förstås. Vi kommer alla att bli av med jobben men inte är det någon som berättar något eller frågar oss om vad vi tycker!” Jag tar ett djupt andetag och inser att det enda jag kommer göra är att hålla med...

 
Vård och omsorg, mer än ett jobb. Så lyder kommunens slogan för att locka fler till yrken som till exempel personlig assistent. Ur ett organisationskultursperspektiv så kan jag konstatera att det stämmer bra. Jobbet innebär så mycket mer än att bara utföra arbetsuppgifterna. För det krävs också att man ska fungera på arbetsplatsen, förstå sina arbetsuppgifter och begripa vad de andra talar om. I den arbetsgrupp på sex personer som jag jobbade i under våren och sommaren så var kulturen en viktig del av arbetet och något man var tvungen att ta till sig för att fungera på arbetsplatsen på både gott och ont.