Repotageuppgift

Reportageserien: På jobbet
Bengt Höglind jobbar som programledare för P4:s morgonprogram. Vi har följt honom en dag på jobbet bland mikrofoner, spännande gäster och glada lyssnare.
På den ena väggen sitter vykorten från lyssnarna tätt, på en annan vägg sitter en affisch på ett lokalt band. På det höga bordet i mitten finns minst fyra dataskärmar, lika många tangent- och mixerbord. Runt om står det höga barstolar, mikrofoner och hörlurar. I mitten står Bengt som tänt ett ljus bredvid sig på bordet. Han tar en klunk kaffe ur det höga latteglaset och välkomnar sina lyssnare med ett leende.
- God morgon och välkommen till morgonradion. Jag heter Bengt Höglind och du lyssnar på Sveriges radio Värmland i P4.
Klockan är tio över sex men Bengts dag börjar tidigare än så. Klockan halv fem sätter han sig vid datorn för att gå igenom morgonens huvudnyheter och för att kolla dagens väderprognos. Sedan måste han gå igenom studiodatorn och titta på vad som sändes igår och för att uppdatera webbsidan med vad som kommer att hända under morgonen.
När sändningen har börjat styr Bengt med van hand knappar och spakar för att få snygga övergångar mellan prat, jinglar och musik. Han visar hur han med hjälp av ett piano kollar jinglarnas tonarter för att de ska flyta fint ihop med låtarna. Under sändningen kommer producenten Jenny in då och då och de munhuggs lite lagom med varandra, det märks att de trivs ihop. Under sändningen dyker det upp gäster och Bengt intervjuar dem på ett naturligt och självklart sätt.
Då nyheterna tar över varje timme så ska webben uppdateras och han passar också på att hämta mer kaffe. Efter att programmet är slut och Bengt har pratat med de sista pratglada lyssnarna, lagt ut ljud och bilder på hemsidan och plockat i ordning i studion följer vi med Bengt på lunch för att ställa några frågor.
Radio kan vara så mycket, varför jobbar du med just morgonsändningar?
- Det är ingenting som passar alla och det är något som man jobbar sig till genom att man bygger upp ett förtroende hos lyssnarna, som jag ser det. Som programledare för ett morgonprogram måste man ha nyhetsnäsa och känsla för vad värmlänningarna kommer att prata om under dagen.
När jag började med radio så jobbade jag med musikporträtt och mer lättsamma program och har efter det provat på lite av varje. I olika program får man vara olika karaktärer, man spelar lite teater och måste känna sin målgrupp. I karaktären som morgonkompis känner jag mig naturlig, säger Bengt med ett leende. Vad jag gillar mer med morgonsändningar är att man är först på plan, oftast innan andra media.
Något annat jag gillar är interaktiviteten med mina trogna lyssnare som både ringer, mejlar och skickar brev.
När trivs du som bäst med ditt jobb?
- När man känner att man spelar roll och gör något som har betydelse för lyssnarna, säger Bengt eftertänksamt. Det är viktigt för mig att få den bekräftelsen ibland för att kunna fortsätta att göra ett bra jobb. Det kan handla om bortsprungna djur som hittas på grund av mig eller bara en ensam människa som har mig som sitt enda sällskap. Ibland behöver man få ett tackbrev för att förstå att man faktiskt inte sitter där och pratar för sig själv i den tomma studion.
Vilken är den mest intressanta intervjun du gjort?
- Jill Johnson, utbrister han och skrattar. Nej, det var nog inte den intressantaste men hon var väldigt trevlig, säger han med glimten i ögat. Nyligen träffade jag en väldigt intressant man, Stig Arneson som driver Älgsjövallen. Han startade verksamheten själv 1958 och har drivit den sedan dess. Där har många stora artister uppträtt och han hade många roliga historier som han gärna berättade. Det är det som gör en intervju intressant, när någon har något att berätta, tycker Bengt. Han återger några av Stig Arnessons historier och berättar engagerat och med mycket inlevelse.
Var hittar du inspiration?
- Jag är en kreativ person och jag behöver ha andra kreativa människor omkring mig. När man har det så triggas man att komma med idéer. Det är viktigt för mig att jobba med andra, jag behöver någon att utbyta idéer med och bolla mot.
Efter att ha följt Bengt en morgon är det uppenbart att de jobbar just så och att de passar honom väldigt bra.
Programmet sänds över hela Värmland och ungefär 100 000 lyssnar på P4 varje dag. Hur är det att vara kändis?
- Jag är glad att jag jobbar med radio, säger Bengt och skrattar till lite. Jag har inga stora problem med det utan jag är lagom mycket kändis. Jag gillar att vara ett anonymt ansikte.
Helt anonym är han dock inte för folk känner igen både hans röst och hans namn och visst händer det att folk kommenterar det.
- Det är det bara positivt, är han snabb att tillägga.
Vad gör du för att hämta andan mellan sändningarna?
- Jag gillar att köra båt och fiska, gärna själv säger han och man ser att han menar allvar. Jag pratar hela dagarna och därför behöver jag kontraster. Att sätta sig i båten och fiska är den bästa jag vet när jag behöver vila huvudet. Det enda man hör är motorns surrande och skvalpet från svallvågorna. Något drömskt infinner sig i hans blick och han ler.
Hur ser du på framtiden?
- Det här är ett jobb som jag trivs med och som passar mig väldigt bra. Jag vill gärna prova på fler olika saker inom radio och jag ser mig själv jobba här tills jag pensioneras, säger Bengt med eftertryck och spricker upp i ett leende.
Moa Höglind
Normalt?
Johan tyckte inte riktigt de... hehe

När ska mina bli såhär många? jag har bara en stackars ensam en som står och fryser än så länge...
Artikel som ska mejlas iväg innan tre idag, korrekturläsning och kommentarer är välkommna!
Wettergrendagen på Karlstads universitet
För tredje året i rad anordnades Wettergrendagen på Karlstads universitet. Det är en dag för unga och nya företagare som fick en chans att visa upp sina idéer och se vilket stöd som faktiskt fanns i länet. Under dagen kunde man besöka alla utställare och det fanns också föreläsare på plats för att inspirera och motivera till eget företagande.
- Det har varit väldigt inspirerande och har hjälpt oss att skaffa en kundkrets, berättade killarna i UF-företaget Russian Glue.
Wettergrendagen är ett samarrangemang av Ung Företagsamhet, Drivhuset och Communicare i samarbete med Wettergrenstiftelsen, Karlstads universitet och Region Värmland. Wettergrendagens syfte är att sätta de unga entreprenörerna och nyföretagarna i fokus och visa hur viktiga dessa är för Värmland och för Sverige. Under dagen föreläste Özz Nujen, komiker och egenföretagare, Harry Stanford, superinnovatör och toppforskare och Åsa Sandell frilansskriben och f.d. proffsboxare.
Trots de stora namnen så stod företagarna i fokus.
Vi pratade med Mio, Rasmus och Oscar som läser Ung Företagsamhet på gymnasiet. Vad gör ni här idag?
- Vi marknadsför vårt UF-företag Russian Glue som ska importera sprayfärger till graffiti och street art. Det finns inte så stort utbud av det idag så därför ser vi verkligen en marknad för det.
Varför är en sådan här dag bra?
- Vi har skaffat en kundkrets som vi ska höra av oss till när vi tagit hem färgen. Vi har också haft många intressanta samtal om street art och vad det är. Tyvärr så var det inte helt rätt målgrupp som varit här idag så med tanke på det så har det gått bra. Det har gett oss erfarenhet och respons på vår idé. Det är en inblick i arbetslivet och det ger inspiration att fortsätta. Den här dagen är gjord för oss och det märks.
Vad har hänt under dagen?
- Vi har stått vid vårt bord hela dagen och delat ut visitkort och pratat med folk. Det har också varit föreläsningar men vi har prioriterat att stå kvar här. Ikväll är det bankett på Nöjesfabriken med mingel och mat för alla utställare.
Slog rekord i besökare
I år var det 8000 personer som besökte dagen och över 200 utställare visade upp sig varav 184 var UF-företag. Under kvällens bankett delades Ung företagsamhets priser ut och de glada vinnarna ska vidare till Stockholm för att tävla i SM i Ung Företagsamhet den 18-19 maj.
Moa Höglind
fonem, pragmatik och adverbial
Imorgon är det tenta igen och den här gången är det språkvetenskapensgrunder som ska tentamenteras. Svenska är väldigt intressant och det är också något som jag är ganska bra på, trodde jag! Plötsligt ska man kunna gör stilanalyser, ta ut satsdelar och disskutera sambandet mellan språk och kultur. Det hela blir inte lättare av att det är så mycket på en gång! Allt vi har läst hittills i år kommer på tentan...
Nu måste jag återgå till etymologi, konjuktiv verbform, kronolekter, ackomodation, akronymer, homofoner, morfem, kausus,predjukat, interpretativ stilistik, LIX, isogloss, sapir-worfhypotesen, shibboletfunktionen, metonymier...
*PUST*
Infernos stormöte
Ikväll är det stor möte i min studentörening Inferno. Ikväll ska det väljas en ny styrelse inför nästa år. Inför mötet kunde man nominera sig till olika poster i styrelsen. Styrelsen ska sedan ansvara för informatörsdagen, nollningen och mycket, mycket annat. Man kunde som sagt nominera sig om man var intresserad av någon post, sekreterare kanske eller kassör. Jag nominerade mig själv till ordförande. Och tre andra poster. Är det något fel på mig?
Normala människor tänker inte ens tanken att engagera sig eller ta plats. Andra inser hur tidskrävande det skulle vara. Moa hon trivs just där. Mitt i centrum med allt ansvar och sin tid planerad på sekundnivå. Varför utsätter jag mig själv för det här!
Inte nog med att det kan komma att betyda att jag får någon befattning i styrelsen utan det innebär också ett nervpirrande möte. På mötet ikväll måste jag övertyga alla där att jag är bäst lämpad, att jag är den som skulle tillföra mest. Just nu har jag en hel svärm fjärilar som utövar något slags krig i min mage... Någon snäll människa kan väll i alla fall hålla tummarna!
Melodifestivalen
Men hur faaan tänkte ni Sverige?
Här har vi många fina schlager låtar som sätter sig på hjärnan och som har klämkäck text, precis som det ska vara.
Vem röstar vi fram av alla dessa bra låtar?
Jo, vi tar den med den överblonderade, uppsträckta, opera tanten som sjunger en text som ingen förstår på ett sätt som jag vet är väldigt duktigt men som egentligen mest låter som hon skriker!
Bra där Sverige! Gooood job säger jag bara, och surar ihop totalt...
När blev operan folklig?
Sirapslimpa som är snäppet bättre än hv-limpa!
Ingredienser
50 g smör
5 dl filmjölk
50 g färsk jäst
2 dl mörk sirap
2 tsk salt
6 dl vetemjöl special
6-7 dl rågsikt
Gör så här
1. Smält smöret och blanda med filmjölken. Värm till fingerljummet, max 37 grader.
2. Smula jästen i en bunke och tillsätt degvätskan, sirap och salt.
3. Tillsätt vetemjöl och rågsikt lite i taget tills degen går ihop och blir mjuk och elastisk. Knåda in det sista mjölet för hand.
4. Jäs i bunken under bakduk till dubbel storlek.
5. Sätt ugnen på 200 grader.
6. Baka ut degen till två limpor och lägg i mjölade brödkorgar alt. på en plåt med bakplåtspapper, jäs under bakduk till dubbel storlek.
7. Grädda bröden i mitten av ugnen i 35-40 minuter. Täck dem med aluminiumfolie efter halva tiden så att de inte blir för mörka.
Super gott och klassiskt bröd som alltidgår hem!
En snögrotta, en pimpad Abbe och en halvlyckad utflykt

I fredags var jag "barnvakt" på förmiddagen åt en sportlovsledig Albin. Vi åkte pulka och byggde en fin snögrotta. Tänk vilken tur jag har som har en lillebror så jag får ägna mig åt sådana aktiviteter utan att folk ens kollar konstigt!

Albin blev lite blöt om kläderna, man måste ju offra sig lite för att lyckas! Som tur var hade jag torra kläder, om än inte i Albins storlek men i alla fall... Nilsson såg alldeles pimpad ut i mina stora kläder! Hiphopich!

Efter ett litet depåstopp med påfyllning av varmchoklad fortsatte utedagen med en grillplats i skogen som mål. Mamma som slutat till lunch följde också med och alla var glada, vi skulle grilla korv till lunch och solen sken! Efter en stund sken inte solen längre... Det gick inte att göra upp eld i den snöiga eldstaden kylan gjorde sig påmind. När Albins mage tyckte att den inte ville ha kall korv i sig längre var det liksom dags att gå hem!

Nu i efterhand skrattar jag lite åt bilderna på oss i skogen. Motivationen hade liksom sjunkigt ganska drastiskt vilket syns ganska tydligt!



När vi lunkat tillbaka hem till mig och satt uppkrupna i soffan under en pläd med varmt kaffe i en mugg och en bulle i handen, då var det ändå en ganska mysig utflyktskänsla som spred sig i kroppen...