En snögrotta, en pimpad Abbe och en halvlyckad utflykt
I fredags var jag "barnvakt" på förmiddagen åt en sportlovsledig Albin. Vi åkte pulka och byggde en fin snögrotta. Tänk vilken tur jag har som har en lillebror så jag får ägna mig åt sådana aktiviteter utan att folk ens kollar konstigt!
Albin blev lite blöt om kläderna, man måste ju offra sig lite för att lyckas! Som tur var hade jag torra kläder, om än inte i Albins storlek men i alla fall... Nilsson såg alldeles pimpad ut i mina stora kläder! Hiphopich!
Efter ett litet depåstopp med påfyllning av varmchoklad fortsatte utedagen med en grillplats i skogen som mål. Mamma som slutat till lunch följde också med och alla var glada, vi skulle grilla korv till lunch och solen sken! Efter en stund sken inte solen längre... Det gick inte att göra upp eld i den snöiga eldstaden kylan gjorde sig påmind. När Albins mage tyckte att den inte ville ha kall korv i sig längre var det liksom dags att gå hem!
Nu i efterhand skrattar jag lite åt bilderna på oss i skogen. Motivationen hade liksom sjunkigt ganska drastiskt vilket syns ganska tydligt!
När vi lunkat tillbaka hem till mig och satt uppkrupna i soffan under en pläd med varmt kaffe i en mugg och en bulle i handen, då var det ändå en ganska mysig utflyktskänsla som spred sig i kroppen...
Kommentarer
Postat av: Åsa
Åh vad mysigt!
Postat av: Pia
Kanske inte riktigt så mysigt som man ville att det skulle vara. Skam den som ger sig men efter att ha legat på knä och blåst sig svimfärdig i en timme på en eld som inte ville ta sig så blir man inte så positiv. Iskalla, blöta fötter och illamående barn bidrar inte heller till myskänslan. Trots allt, får jag bara umgås och mysa med mina goa ungar så känns allt bra faktiskt och allt går att lösa med glatt humör.
Jag ser fram emot nästa skogsutflykt men då ska vi ta med oss lite av morfar Henriks fina, torra björkved.
Trackback
